Denna lilla ceremonilokal ligger naturskönt vid sjön Gröen i Landvetter, öster om Göteborg, med utsikt över vatten, himmel och natur. Kapellet har en spännande arkitetur såväl exteriört som interiört, där inspirationen kommer från båtskrov med träpanel och betsade färger. Gröenkapellets kortsida består av en stor glasvägg med en rogivande vy över naturens årstidsväxlingar.

Gröenkapellet

Kapell

Begravningsentreprenör

Kyrkans äldsta partier, långhusets murar, är till stora delar från 1300-talet. Tornet uppfördes 1836-1845, varefter kyrkan byggdes till åt öster. Senaste tillbyggnaden är sakristian, vilken tillkom 1957. Kyrkan är belägen på östra stranden av sjön Gröen eller Landvettersjön, som den i dagligt tal kallas. Den omges av en kyrkogård som sluttar åt väster, ner mot vattnet. 

Koret med avskurna hörn ligger i öster och ett trubbigt torn med smalare överdel i väster. Kyrkan omges av en kyrkogård som sluttar åt väster, ned mot vattnet. Resliga almar och lindar ger skydd och grönska. Sammanfattningsvis bär dagens kyrka prägeln av en 1800-talskyrka, dock med en del detaljer av äldre datum, däribland predikstolen, vars ursprungliga delar är från 1685, samt dopfunten i täljsten från 1200-talets senare del.
Landvetter kyrka anses till sina äldsta delar vara från 1300-talet. Kyrkan hade då ett rektangulärt långhus med ingång åt söder och ett smalare kor i öster. Kyrkorummet fick trävalv 1687, bemålat av Johan Ross 1732 och Johan Liliedahl 1788. De senare målningarna är delvis bevarade. Landvetter byggdes om till nuvarande utseende 1845. Kyrkobyggnaden är sedan ombyggnaden 1845 föga förändrad. Exteriören är en god representant för de romanska sockenkyrkor som på grund av folkökningen byggts om till salskyrka på 1800-talet, med det karaktäristiska tresidiga koret och förstorade fönster.

Man vet att en klockstapel uppfördes 1715, och att det 1740 byggdes ett vapenhus utanför den dåvarande södra ingången. Denna ingång återfanns vid renoveringen 1931, men putsades åter över.

Då kyrkan i början av 1800-talet befanns för liten utfördes en stor om- och tillbyggnad på 1840-talet. Ett torn i väster påbörjades 1836, men kunde inte färdigställas förrän i samband med den stora ombyggnaden av kyrkan 1845, det år som också om- och tillbyggnaden i öster stod klar, då kyrkan fick ett tresidigt kor.

I samband med att kyrkan fick ett torn revs vapenhuset i söder, men också klockstapeln. Inredningen förnyades också vid detta tillfälle, troligen tillverkades både nya bänkar och altare med altarring, och predikstolen med trappa byggdes om. Det är dock möjligt att några av dessa delar, t ex altarringen, har tillkommit senare under 1800-talet. I samband med renoveringen 1931 fann man att vapenhuset i tornets bottenvåning hade varit förbundet med kyrkorummet via tre valvbågar. Troligen har detta varit under perioden 1836-1845, innan långhuset hade förlängts.

Sakristian tillbyggdes 1957. 1979 inreddes och isolerades rummet i tornets andra våning. Tidigare har även en ingång funnits i öster, denna har vid något tillfälle satts igen.

Interiört har kyrkan inredning från olika perioder (medeltida dopfunt, altaruppsats och altarring, predikstol, läktarbröstning, äldre läktarbröstning, samt takmålningarna över främre delen av långhuset). Interiören präglas av samspelet mellan dessa detaljer och Axel Forsséns egna tillägg vid renoveringen 1931 (bänkar, komplettering av takmålning, målade korgolv mm), vilka tillsammans med den genomgående färgsättningen samverkar till en harmonisk helhet. 

Altaruppsatsen
Kyrkans altaruppsats är från 1680. Mittpartiets Korsfästelsen målades 1732 av den tyskfödde konstnären Johan Ross. Lägg märke till ben och dödskalle under korset. Det är Adams ben och kranium, det är människans lott att en gång dö. Över benresterna reser sig korset som blir ett livets träd. Genom Jesus kommer livet, det eviga livet. Det blir också tydligt genom den övre avdelningens Uppståndelsen. Konstnär har också varit Johan Ross. På understycket, pedallen, finns en inskription från kyrkans senaste renovering 1986: Jesus sade: Jag är livets bröd, (Joh:6:35).

Dopfunten
Dopfunten är kyrkans äldsta föremål och från slutet av 1200-talet. Funten är gjord i täljsten och tillverkad i dåvarande cistercienserklostret Ås kloster, norra Halland. Dekorationen på funten är väl genomtänkt och härstammar från det heliga landet, där några franska korsriddare fann mönstret och tog hem det till sitt land. Från Frankrike vandrade cistercienserna upp till norden och förde med sig idéer och innovationer till våra breddgrader. Mönstret på cuppan föreställer paradisets trädgård och mitt i trädgården är livets vatten, dopvattnet. Vi får tänka oss att dopfunten en gång varit bemålad och strålat vackert i levande lågors sken. Vår dopfunt räknas till en samling dopfuntar som numera går under beteckningen "Valldaskolan", tidigare "Starrskärrskolan".

Orgeln
Nuvarande instrument är byggt av orgelfirma Olof Hammarberg 1986.

Huvudverk, man I:

Principal 8', Oktava 4', Rörflöjt 8', Tvärflöjt 4', Gemshorn 2', Mixtur IV, Trumpet 8'

Svällverk, man II:

Fugara 8', Gedakt 8', Koppelflöjt 4', Principal 2', Nasat 1 1/3', Sesquieltera II, Tremolo

Pedal:

Subbas 16', Borduna 8', Flöjtbas 4', Fagott 16'

Instrumentet som byttes ut var byggt 1937 av Gebrüder Rieger. Det var en pneumatisk orgel med 15 stämmor fördelade på två manualer och pedal.

Huvudverk:

Principal 8', Rörgedackt 8', Octava 4', Piccolo 2', Mixtur IV ch.

Öververk:

Rörflöjt 8', Fugara 8', Gemshorn 4', Blockflöjt 2', Sesquialtera II ch. 2 2/3' + 1 3/5', Cymbel III ch., Krumhorn 8'

Pedalverk:

Subbas 16', Oktavbas 8', Nachthorn 4'

Kyrkogården
Den del av kyrkogården som ligger närmast kyrkan är medeltida. Den nuvarande kyrkogårdens äldre del fick sin nuvarande form på 1890-talet. Kyrkan, kyrkogården och den näraliggande välbevarade prästgården bildar tillsammans en sammanhållen kyrkomiljö, trots att järnvägen passerar nära förbi. Läget med utsikt över sjön Gröen utgör en viktig del för helhetsintrycket.

Monica Michelson

Begravningsdagen

Tänd ett ljus

Annonser