Hur hamnade du i begravningsbranschen?
– Min pappa dog när jag var tolv år och för att tjäna pengar började jag som kistbärare när jag var 17 år. Det var något i detta yrke som grep tag i mig. Kanske på grund av min pappas bortgång, men också för att jag hade, och alltid har haft, en stark tro på både Gud och människor. Att leva är att vara beroende av en tro, kalla den vad du vill, och av människor. Jag har nästan alltid en pusselbit i fickan som en påminnelse om vår relation till andra. Pusselbiten har både utbuktningar och inbuktningar, det vill säga både tillgångar och brister. Samtidigt kan inget bli fulländat för även när du lagt pusslet är bilden alltid krackelerad… Och det är en insikt att reflektera över!
Vad är mest intressant med yrket?
– Mötet med människor! Jag är också intresserad av ord och samtal och det estetiska, som musik. Men jag återkommer alltid till människan. Alla olika levnadsberättelser – det är oerhört fascinerande.
Vad kan Gillis Edman som företag erbjuda?
– Vår styrka är att vi alltid tänker ett steg vidare; uppfyller både uttalade och outtalade behov. Inga begravningar görs efter mallar, utan vi vägleder de närstående så att begravningen blir ett personligt och värdigt avsked, som man kan finna styrka i. Alla är välkomna till oss, oavsett om man är troende eller ej och oberoende av ekonomisk situation. Vi kan självklart också stödja juridiskt och vad gäller båda dessa delar är det viktigt med professionell hjälp för att inte skapa tveksamheter eller missförstånd.
I Sverige är det ju lite tabu att prata om döden. Varför tycker du att det är viktigt att våga prata om den?
– Dödens största budskap är att lära oss att leva. Insikten om livets ändlighet ökar denna dagens värde, brukar jag säga. Får jag själv möjlighet att hinna känna efter när livet går mot sitt slut så är mitt mål att jag ska känna att jag gjorde det bra, eller i alla fall alltid försökte.
Hur kan man förbereda sig för sin egen död?
– Vi har något som vi kallar Livsarkivet, som jag brukar tala om som ett sista kärleksbrev. Här ger vi människor möjlighet att berätta vad som är viktigt för dem och vad de tänker i de här frågorna. Det blir en oerhörd hjälp och styrka för de närstående som ofta hamnar i ett slags känslovacuum.
Hur hjälper man bäst en vän i sorg?
– Huka inte för det svåra! Var uppriktig och sann, men välj ibland att inte säga någonting. Många gånger kan det räcka att med sin trygghet finnas där. Det är inte alltid en lätt avvägning men det är bättre att bara vara än att vika undan.