Hur hamnade du i begravningsbranschen?

– Min pappa dog när jag var tolv år och för att tjäna pengar började jag som kistbärare när jag var 17 år. Det var något i detta yrke som grep tag i mig. Kanske på grund av min pappas bortgång, men också för att jag hade, och alltid har haft, en stark tro på både Gud och människor. Att leva är att vara beroende av en tro, kalla den vad du vill, och av människor. Jag har nästan alltid en pusselbit i fickan som en påminnelse om vår relation till andra. Pusselbiten har både utbuktningar och inbuktningar, det vill säga både tillgångar och brister. Samtidigt kan inget bli fulländat för även när du lagt pusslet är bilden alltid krackelerad… Och det är en insikt att reflektera över!

Vad är mest intressant med yrket?

– Mötet med människor! Jag är också intresserad av ord och samtal och det estetiska, som musik. Men jag återkommer alltid till människan. Alla olika levnadsberättelser – det är oerhört fascinerande.

Vad kan Gillis Edman som företag erbjuda?

– Vår styrka är att vi alltid tänker ett steg vidare; uppfyller både uttalade och outtalade behov. Inga begravningar görs efter mallar, utan vi vägleder de närstående så att begravningen blir ett personligt och värdigt avsked, som man kan finna styrka i. Alla är välkomna till oss, oavsett om man är troende eller ej och oberoende av ekonomisk situation. Vi kan självklart också stödja juridiskt och vad gäller båda dessa delar är det viktigt med professionell hjälp för att inte skapa tveksamheter eller missförstånd.

I Sverige är det ju lite tabu att prata om döden. Varför tycker du att det är viktigt att våga prata om den?

– Dödens största budskap är att lära oss att leva. Insikten om livets ändlighet ökar denna dagens värde, brukar jag säga. Får jag själv möjlighet att hinna känna efter när livet går mot sitt slut så är mitt mål att jag ska känna att jag gjorde det bra, eller i alla fall alltid försökte.

Hur kan man förbereda sig för sin egen död?

– Vi har något som vi kallar Livsarkivet, som jag brukar tala om som ett sista kärleksbrev. Här ger vi människor möjlighet att berätta vad som är viktigt för dem och vad de tänker i de här frågorna. Det blir en oerhörd hjälp och styrka för de närstående som ofta hamnar i ett slags känslovacuum.

Hur hjälper man bäst en vän i sorg?

– Huka inte för det svåra! Var uppriktig och sann, men välj ibland att inte säga någonting. Många gånger kan det räcka att med sin trygghet finnas där. Det är inte alltid en lätt avvägning men det är bättre att bara vara än att vika undan.

Du är en populär föreläsare. Berätta!

– Jag är ute på sjukhus och föreläser för olika yrkesgrupper. Även bland konfirmander, på äldreboenden och pensionärsföreningar. Det brukar bli ganska många föreläsningar på ett år. Ibland skrattar jag gott åt att jag känner mig som ”dödens apostel”. En apostel ska ju förmedla ett gott budskap, och jag tycker faktiskt att jag gör det. Jag kommer ju med något som vill ge livslust! Och påminna om en positiv livsinställning. Ibland behöver vi människor lyftas så att vi ser vad som egentligen är viktigt i livet och inte fastnar i det negativa, för det är lätt hänt.

Berätta om ordförandeskapet i Sveriges Begravningsbyråers förbund!

– Jag var ordförande under åren 2012-2014 och jag ser det som en hedrande och viktig uppgift att ha fått inneha det ämbetet under två år. Vi är ett förbund som är talesman för hela branschen och möjligheten att kunna påverka till det bättre är det som har drivit mig. Till exempel var begravningsentreprenörsyrket, till för bara några år sedan, väldigt lågutbildat men där har vi påbörjat arbetet för mycket mer utbildning. Och många som nu genomgår Sensus ettåriga utbildning är människor som lämnat en annan karriär. De har något speciellt och har offrat annat för att de ser yrket som ett kall. Det här tilltalar mig för vår yrkeskår måste hålla en hög kvalitet och utbildningsnivå, annars riskerar vi att branschen urholkas.

Varför är det så viktigt med välarrangerade begravningar?

– En väl genomförd begravning är faktiskt en slags friskvård för dem som sörjer. Människor kan komma ur processen och känna att avskedet inte bara blev en tung upplevelse, utan en källa att hämta kraft ur. Och det betyder inte att det handlar om hur många ljus som brann eller hur mycket blommor det var. Utan hur var egentligen tonläget i alltihop? Blev jag bemött med den värdighet och empati som min situation kräver? Det är sådana saker som räknas.

Hur tycker du att branschen förändrats under årens lopp?

– Den är mycket mer transparent idag. Det finns förvisso många tabun, men alla har öppnat sig mycket mer. Jag är ute och föreläser, och träffar människor för att verka för öppenheten. Här i Göteborg har jag varit med och startat en grupp mellan vår bransch och kyrkan som bygger på att vi ska ha ett ständigt pågående samtal. Vårt samarbete med sjukvården är också mycket mer nära än vad det någonsin varit.

Vilka ”trender” märker ni är under uppseglande?

– Karaktären på begravningarna. De blir mer och mer personliga och man låter dem ta längre tid. Jag tycker det är positivt för det skapar mer engagemang och berör på ett annat sätt. Dagens begravningar får en större välgörande kraft i sig.

Hur ska företaget Gillis Edman driva framtidens begravningsbransch?

– Med goda medarbetare och hög kvalitet ska vi alltid uppfylla våra kunders uttalade och outtalade behov. Oavsett om det gäller på det ceremoniella planet, det personliga eller det ekonomiska ska vi kunna möta alla människor. På så vis kommer vi att vara en förebild i branschen.